2019-10-20 | Vi hälsar Ljufa, vår nya och fina häst välkommen till gården!
Idag söndag har Stefan och jag (Camilla) varit i Järna och hämtat hem Ljufa, vår nya och fina häst. Ja, det stämmer! Jag har, efter mycket "om och men" samt velande och funderande fram och tillbaka, bestämt mig för att investera i en ny ridhäst. Turridningen är nämligen, i desperat behov, av fler hästar. Vi har i sommar, bokstavligt talat, "gått på knäna". Valet föll på Ljufa. Namnet betyder "Min lilla skatt", på isländska. Ljufa är en svenskfödd tjej, född 2010. Hon är alltså 9 år gammal (lika gammal som Delpha, Villimey och Jodis). Som Ni ser på bildrna är hon mörk fux (samma koppargula färg som Vinur), utan tecken. Hon är fyrgångare, lätt för både tölt och trav. Hurra! Personligen trivs jag bättre med fyrgångare än med femgångare (jag tycker det är svårt att korrigera passtaktiga hästar). Hon är varken seg eller slö men inte heller het utan precis däremellan. Alldeles, alldeles lagom! Vi hittade henne i ett försäljningsstall i Järna, Svea Islandshästar. Hon var dock ägd av en privatperson (en medelålders kvinna). Emelie, Miranda och jag åkte till Järna i mitten av september och provred ett par hästar. Både Emelie och jag var överens om att vi bör köpa Ljufa. Vi tror att hon kommer att bli helt perfekt för oss (sen får tiden utvisa om vi har rätt eller om vi, ännu en gång, har köpt "grisen i säcken"). Resan hem till Sjöberga gick bra. Ljufa klev ombord, i stort sett meddetsamma. Det var inga problem! Dock blev hon genast lite orolig och rastlös när vi stannade till, så fort bilen inte var i rörelse. Bland annat var det ett stort vägarbete strax norr om Norrköping. Där tjocknade det till och blev lite bilkö. Då började Ljufa genast sparka i väggen. Däremot slutade hon meddetsamma så fort vi kunde börja köra igen. Väl hemma på Sjöberga gick vi på en liten promenad när vi hade lastat ut henne. Vi gick upp till stora skogshagen, hagen längst upp på grusvägen, där Alvar och Vinur står. Hon fick även hälsa på Alfdis och Villimey (genom eltråden). Sen gick vi in och kikade runt lite inne i stallet, kollade på boxarna etc. Hon fick vatten att dricka (det tyckte hon om, hon drack ganska mycket) samt lite hö att tugga på. Sen släppte vi ut henne i den lilla skogshagen bakom stallet. Attans vad hon brallade, galopperade runt och sparkade bakutt. Tjohej! På andra sidan av eltråden släppte vi Villimey. På fotona ser Ni hur tjejerna hälsar på varandra, med eltråden tryggt mellan sig. Ljufa ska, enligt uppgift, vara en ranghög dam och Villimey är ju ranglåg (det har hon alltid varit). Vi tänker därför som så att det borde fungera hyfsat smärtfritt att släppa ihop dessa två tjejer (Villimey brukar nämligen alltid ge sig och backa undan). Självklart släpper vi inte ihop dem redan idag utan tidigast om 2 - 3 dagar. Ljufa kommer nu, till en början, stå inne på box, tillsammans med Alfdis, på nätterna. Än en gång, varmt välkommen till Sjöberga Ljufa, vår lilla skatt! Hoppas Du kommer att trivas här hos oss och att Du får förbli frisk, sund och skadefri!
|