2024-05-07 | Tata somnar in för gott!
Även Tata, Emelies häst, har nu somnat in för gott idag tisdag. Tata och Koltinna betar nu tillsammans på "De evigt gröna ängarna" och vi intalar oss att de har det bra på det nya stället. De har ju varandra och de har inte längre ont! Även Tata har brottats med fångproblematik under flera års tid (ända sen sommaren 2019). För två år sen såg det också mörkt ut men då lyckades hon, mot alla odds, rida ut stormen och komma tillbaka. Samma tur hade hon tyvärr inte den här gången. Nuvarande fångkänning startade redan strax innan jul och det har sett mörkt ut precis hela vintern och våren. Redan i februari dömde veterinären ut Tata men vi ville inte ge upp redan då. Det kändes lite i tidigaste laget. Vi hoppades på att ett nytt mirakel skulle ske! Jag menar, hoppet är, trots allt, det sista som överger oss människor. Man griper efter minsta, lilla halmstrå. Hur litet och obetydligt det än må vara! Men något mirakel inträffade inte denna gång och det var nu bara för oss att inse fakta och "gilla läget". Visst känns det för jäkligt och visst är det oerhört tragiskt och sorgligt MEN samtidigt en stor lättnad också. Nu vet vi, till 100 procent, att Tata befinner sig på en betydligt bättre plats. En plats där hon slipper lida och känna konstant smärta. Tata har alltid, ända sen hon var liten, varit väldigt speciell och känslig. Inte den perfekta och optimala familje och verksamhetshästen utan en typisk enmanshäst. Detta fick till följd att hon blev Emelies häst istället - ett mycket lyckat beslut. Fotot längst upp till vänster är taget i slutet av juli 2022, ute på åkern bakom Karlsholm. Första ridturen efter förra, svåra och långdragna fångkänningen. Fotot utstrålar total glädje och lycka! Man riktigt ser hur det lyser i ögonen på både Tata och Emelie. Dessutom fick Tata käka en stund i bondens veteåker så livet kunde inte vara mer på topp än vad det var just då! Jag upplever även att fotot på ett tydligt och konkret sätt illustrerar den här ömsesidiga kärleken och respekten mellan djur och människa. Samspelet djur - människa. Fotot längst upp till höger är taget strax innan avlivningen och fotot längst ner är taget tidigt på morgonen när vi väntar på veterinären. Emelie ställde ut Tata på det stora betet ("Klöverängen") tillsammans med resten av flocken. Hon ville nämligen att Tata, en allra sista gång, skulle få njuta av färskt gräs tillsammans med sina hästkompisar. Som Ni ser sitter tjejerna (Emelie och Miranda) framför Tata och gråter och tröstar varandra. Vilka enorma kontraster det är mellan fotona! Från glädje till sorg, hopp till förtvivlan samt liv till död! Nej, livet är inte förutsägbart eller rättvist (det ska Gudarna veta) och alltför ofta spelar ödet oss ett spratt! Tata föddes här på gården hos oss på Mors Dag 2008. Hon blev alltså 16 år gammal.
|