2025-01-07 |
Fastklämd mellan två träd! Idag tisdag, jullovets sista dag, har Tira, på något underligt vis, lyckats fastna mittemellan två höga och stora träd träd (aspar) i "Lilla Skogshagen"/diethagen. Hur hon har lyckats med det är en gåta! Det kan vi inte veta! Det vi vet är att när vi gick ut till hästarna på förmiddagen, för att frukostfodra samt vattna, satt hon fast - som i ett skruvstäd! Hon hade fastnat med sin stora och runda buk mittemellan trädstammarna! Hon kunde varken röra sig framåt eller bakåt. Mycket märkligt! Vi har aldrig varit med om något liknande förut - inte under dessa 22 år som vi har bott på gården!! Tira själv var förvånansvärt lugn och oberörd. Med tanke på att Tira, överlag, är en ganska känslig och lättstressad individ så skulle man ju kunna tro att hon "gick i taket" nu när det blev så här tokigt. Men det gjorde hon alltså inte (tack gode Gud för det). Jag är så stolt över henne! Vi gav henne vatten att dricka ur en hink samt lite hö som vi la ut på marken. Tira åt med god aptit och hon drack även lite grand. Miranda och jag försökte, till en början, få loss Tira på egen hand. Vi försökte både med att backa henne bakåt samt putta på framåt. Men förgäves! Hon satt verkligen fast! Jag hämtade även grus i en hink som jag strödde ut runt alla fyra hovarna - för att stabilisera underlaget. Sen ringde jag min granne som gudskelov befann sig hemma på gården och kunde komma till oss, i stort sett, meddetsamma. Med vår grannes hjälp lyckades vi så, till slut, få loss Tira. Grannen ställde sig med ryggen/rumpan mot Tiras bakdel och tryckte på med full kraft. Jag själv stod framför Tira och ryckte och drog i grimskaftet. Vi alla tre hejjade, pushade och manade sen på henne. Tira verkade då bestämma sig för att "Nu får det bära eller brista", "Nu ger jag ALLT för nu ska jag loss härifrån". Hon tog sats och slängde/kastade sig framåt med full kraft och då släppte trycket runt magen/buken och vips, så var Tira fri! Vilken enorm lättnad! Vi ropade alla tre, "Hurra", "Bra jobbat"! Sen kastade Miranda och jag mig runt Tiras hals och närapå grät av glädje och lättnad. Tira själv var mycket nöjd och belåten - givetvis. Hon frustade massvis! Sen promenerade vi bort till stallet för att visitera Tira. Lyckligtvis är hon helt oskadd. Vi kunde inte ens hitta några skarapmärken eller småsår. Hon måste ha haft en skyddsängel vid sin sida som vakade över henne under hela det här "äventyret". Vi är så tacksamma! Jag kan inte med ord beskriva den enorma lättnad som både Miranda och jag känner. Vi lät Tira stå inne på box en stund för att få chansen till vila och återhämtning samt äta och dricka i lugn och ro. Men hon ville snabbt ut till hagen igen - till sin kära flock (Jodis, Jalda, Oskasteinn, Sia och Alvar). Flocken välkomnade Tira meddetsamma! Både med glada gnägganden samt "hästpussar" och ""hästkramar". |