2020-10-08 |
Ultraljud på nytt - fortfarande dräkig! Idag torsdag har Knut (veterinären) varit här och gjort ett nytt ultraljud på Jodis. Glädjande nog konstaterade han att Jodis fortfarande är dräktig. Hurra! Vi har känt oss mycket oroliga, nervösa och obehagliga till mods över att Jodis skulle ha "kastat" fostret. Tack och lov var det inte på det viset! Lättnaden och glädjen hemma hos oss, just nu, är enorm. Jodis fick nämligen en kraftig allergisk reaktion i mitten av augusti. Hon var då rejält dålig i cirka två veckors tid. Jodis andades mycket ansträngt, hon hostade stup i ett och det rann även tjockt, segt snor ur näsborrarna. Vi befarade till en början, innan vi visste vad det var frågan om, att hon höll på att avlida. Ja, det var en riktig pärs för oss alla. Det kändes som att jag var mitt uppe i en levande mardröm. Jag vill aldrig någonsin mer behöva uppleva något liknande! Jag unnar inte ens min värsta fiende detta! Vi vet inte vad det var som utlöste det hela (den kraftiga allergiska reaktionen) men troligtvis är det något Jodis har ätit (enligt veterinären). Det behöver inte ens vara någonting som växer här på våra marker utan det kan lika gärna vara något som har blåst hit med hjälp av vinden, ända så långt som två kilometer härifrån... Nåväl, behandlingen bestod av luftrörsvidgande medicin tre gånger per dag samt kortison två gånger per dag. Enligt Knut har allergin inget samband med dräktigheten utan det är helt oberoende av varandra. Maximal otur bara att det inträffade just nu, kort efter det att Jodis hade konstaterats dräktig på Hvidagården. Det var knappt två veckor efter det att vi hade hämtat hem henne. Kortisonet gick inte heller att blanda i fodret - då är det risk för att fostret påverkas negativt. Vi var därför tvungna att ge Jodis det direkt ner i lungorna - via en inhalator samt en andningsmask. Inte så lätt minsann! Attans vad vi kämpade med detta - morgon och kväll i två veckors tid. Puh! Ett jobb som heter duga! Inte blev det lättare av att Jodis inte är världens mest samarbetsvilliga häst! Sakta men säkert återhämtade hon sig i alla fall (tack gode Gud för det) MEN vi har självklart varit fruktansvärt oroliga och nervösa över att fostret strök med. Det hade verkligen inte varit konstigt eller förvånande med tanke på hur fruktansvärt sjuk Jodis, trots allt, var. Nu vet vi dock, svart på vitt, att fostret, mot alla odds, fortfarande lever och finns kvar i Jodis livmoder. Toppen! Vi är självklart försiktigt optimistiska och tar en dag i taget men nu vågar vi ändå börja tro och hoppas på att allt ska gå vägen. "So far so good"! Nu har Jodis passerat de första mest kritiska månaderna i sin dräktighet. Det måste vara ett starkt litet föl hon väntar - som har överlevt så här långt! Åh, vad jag längtar efter att få träffa denna lilla krabat! Är det en liten prins eller prinsessa? Förhoppningsvis kommer tiden utvisa detta. |