2024-07-17 |
Uppsittning samt lite trav i ridbanan! Idag onsdag har Emelie, helt på egen hand, suttit upp på Svea i ridbanan. Det fungerade, till en början, kanon! Svea var lugn och samarbetsvillig. De travade till och med ett par steg vid två tillfällen. Men sen, som en blixt från klar himmel, blev Svea som förbytt. Hon började bocka på stället och hon gav sig inte förrän hon hade lyckats kasta av Emelie. Det var precis som att Svea fick för sig att hon hade ett rovdjur på ryggen - att det var "Vinna eller försvinna" som gällde. Överleva eller bli lejonmat! De gamla vildhästinstinkterna gjorde sig påminda och "rovdjuret" på ryggen skulle bara väck! Så fort Emelie hade hamnat på marken lugnade Svea ner sig meddetsamma och hon såg uppriktigt förvånad och lite skamsen ut när hon tittade ner på Emelie. Sen stod de bara och myste, gosade och kramades tillsammans en lång stund. Utan stress och press och krav och "måsten". Emelie satt sen upp på nytt och då var Svea precis som vanligt igen. De kunde till och med, återigen, trava ett par steg. Hurra! Ja, det är endast cirka 3000 år som hästen har varit i människans tjänst. I ett historiskt perspektiv är det en förhållandevis kort period. Inte konstigt att de gamla instinkterna från vildhästtiden fortfarande är starka och djupt inrotade hos dem. Hos Svea och Tata, Emelies förra häst som tyvärr inte finns kvar hos oss längre, är/var de dessutom extremt starka och tydliga. Det var bronsåldersmänniskorna som började tämja hästen. Tack för det! |