2019-11-04 |
Sia, vår nya och fina häst, anländer till Sjöberga!
Här ser Ni vårt senaste nytillskott, Sia från Hvidagården.
Sia är ett svart, treårigt sto (född 2016) med en liten stjärn i pannan samt snopp på mulen.
Hon är alltså inte inriden ännu och inte jättemycket tränad och hanterad heller (har gått på lösdrift i hela sitt liv).
Sia är efter Hyreygur från Smärslid. Hon är alltså halvsyster till vår Villimey. Jätteroligt!
Jag har nämligen velat ha en häst till efter Hyreygur och tyvärr har ju Anita och Jonny på Hvidagården, Sias uppfödare, inte längre kvar Hyreygur (han är såld).
Jag blev därför jätteglad när det nu visade sig att Hvidagården hade ett treårigt sto efter Hyreygur till salu.
När det dessutom visade sig att det var ett gulligt, nyfiket, kärvänligt och trevligt sto var det inte så mycket att fundera på.
Självklart ville jag då passa på!
På Sjöberga har vi inte haft några unghästar på väldigt länge och det har gjort att vi, sakta men säkert, börjat bli sugna på ett nytt, fräscht och "oförstört" hästmaterial. En ny utmaning att bita tag i!
En "oslipad diamant", rätt och slätt. En häst som vi själva har chans att forma, prägla och fostra. Det ska bli spännande!
Planen är att Emelie ska rida in Sia någon gång nästa år. Troligtvis under sommaren och hösten.
Förberedelserna inför detta kommer vi dock att börja arbeta/jobba med inom kort.
Så fort Sia har hunnit "landa" samt gjort sig hemmastadd och trygg här i sin nya miljö och flock.
Det som är så häftigt med Sia är att hon är så oerhört go, snäll, nyfiken och kärvänlig.
Hon verkar verkligen uppskatta samt njuta av mänsklig kontakt och närvaro MEN hon är ändå inte fräck, buffig eller "gåpåig".
Det fungerar även lätt och smidigt att sätta på henne grimman. Hon är inte ett dugg rädd om sina öron. Skönt!
Sia står nu i den lilla skogshagen bakom stallet tillsammans med Jodis och Ljufa.
Hon kan alltså promenera in i lösdriften när hon vill och känner för det. Så bra!
Speciellt Jodis och Sia verkar gilla varandra. De kommer väldigt bra överens.
Sia ser upp till Jodis och Jodis verkar ta väl hand om Sia och beskydda henne.
Det märks, klart och tydligt, att Jodis är van vid unghästar och "småhästar".
Hon var ju, trots allt, avelssto hos den förra ägaren. Innan hon såldes till oss för exakt ett år sen.
På fotot ser Ni hur Sia äter sitt lunchhö som jag har lagt ut åt henne uppe på stenarna på berget.
Där uppe på berget är det nämligen som absolut torrast, renast och fräschast just nu. |