2022-09-29 |
Första dagen på Sjöberga - buller och brak! Idag torsdag, Hjartalins första dag på Sjöberga, har varit mycket rörig och turbulent. Puh! Jag känner mig klippt slut! Det beror INTE på Hjartalin. Hon har varit jättesnäll, lugn, tillgiven och rar. Det är våra gamla hästar som "lever rövare". De har varit så himla elaka och dumma mot lilla Hjartalin. Mobbing när det är som allra värst! Nog för att jag hade ställt in mig på att det skulle bli lite halvrörigt och omtumlande nu till en början - det hör, trots allt, till när det kommer nya hästar till gården. Men jag hade, trots allt, inte riktigt räknat med den här dimensionen och den här aggressiviteten. Jag inbillade mig att våra hästar skulle nöja sig med att jaga runt henne en stund. Jag trodde liksom inte att de skulle attackera henne med sparkar, bett och hugg samt en vild "polisjakt" runt hela, stora hagen - varv efter varv. Först provade jag att släppa ihop henne med Tira eftersom det är Tira som agerade sällskap under hela kvällen och natten. Men Tira kan ju, som bekant, vara ganska bitchig och det var precis vad hon var mot Hjartalin - med råge dessutom! Jag bytte då ut Tira mot Jodis istället. Jodis är vårt ledarsto och hon brukar, trots allt, vara snäll och schysst. Det var hon också, mycket riktigt, mot Hjartalin - till en början. Med tanke på att allt verkade gå lugnt och stilla tillväga så gick jag iväg en stund för att mocka i Koltinnas och Ljufas hage. Under tiden som jag var borta så måste något ha inträffat mellan Jodis och Hjartalin för sen när jag kom tillbaka så hade Hjartalin gått genom tråden och befann sig ute i den stora hagen tillsammans med resten av våra hästar (alla utom Koltinna och Ljufa som går på diet). Precis när jag upptäckte detta så var saker och ting fortfarande "under kontroll" men det var "lugnet före stormen". På tre röda vände sen allt och vi gick från ordning till kaos. Det kändes precis som att kriget drog in och jag trodde jag skulle svimma. Så rädd blev jag! Det började med att Tira satte igång att jaga Hjartalin för fullt. Dessvärre lyckades hon även tränga in henne i ett stenigt hörn av hagen och Hjartalin såg nog ingen annan utväg än att, återigen, springa rakt genom stängseltråden. Tack och lov är ju stängseltråden designad på ett sådant sätt att den ska ge vika (gå sönder alltså) vid hårt tryck. Tanken är att det är tråden och stolparna som ska gå sönder och inte hästen! Tack gode Gud för det! Sen fortsatte både Jodis, Jalda och Sia att jaga henne. Stackars lilla Hjartalin bara sprang och sprang...Usch och fy! Det var hemskt att stå och titta på. Jag kände mig halvt panikslagen och spyfärdig! Till slut lyckades jag och grannen (Jonathan från Mauritzholm råkade, av en slump, befinna sig här med en höleverans precis i den vevan som allt blev så kaotiskt och rörigt) fånga in de andra hästarna. Vi startade med Tira och sen fick jag tag på Sia och då lugnade saker och ting ner sig ganska snabbt. Nu står Hjartalin tillsammans med gamle Vinur - vår fina, goa trotjänare - "gammelgubben". Han är i alla fall snäll och schysst! Hjartalin tycks i alla fall haft änglavakt idag. Märkligt nog kan jag inte ens hitta ett litet sår någonstans på kroppen. Hon går och springer också helt rent och obehindrat. Tack och lov för det! |